Gunnar Greiber
Att måla för att hantera sitt liv.
Gunnar Greiber föddes 1919 och växte upp i Stockholm. Under uppväxtåren drabbades han av schizofreni som medförde längre eller kortare behandling på mentalsjukhusen i Stockholm. Arne Bergsman, docent och läkare såg Gunnar, gav honom samtalsterapi under många år och uppmuntrade honom att koncentrera sig på sitt målande. Med tiden blev han frisk och medicinfri från sjukdomen. ”Jag målade mig frisk” som han senare berättade.
Han var självlärd som konstnär, även om han i Stockholm tecknade kroki och studerade för flera konstnärer. Men mest hämtade han sin kallelse från sitt inre, och motiven fanns ju där runt omkring, Stockholms gator, segelbåtarna, människorna, skogen och det Hälsingska landskapet.
Han debuterade sent, som fyrtioåring, 1959 på galleriet ”Modern konst i hemmiljö” i Stockholm med stora mörka målningar men under tidigt 1960-tal växte de målningar fram som han kallade ”broderier” och som gav honom ett konstnärligt genombrott. Han var framöver synnerligen produktiv som konstnär, tusentals målningar skapades, han deltog i rader av utställningar, sålde bra och var verksam långt upp i åldern.
1958 gick han förbi en mäklares skyltfönster i Stockholm och såg ett fotografi av ett torp i Hälsingland. Han köpte det osett, utan att veta var Tjärnvik, Gnarp eller ens var Hälsingland låg – ”men det lät ju så vackert”. I Gnarp lärde han känna konstnärerna KG och Karin Olsson som välkomnade honom och blev väldigt betydelsefulla för Gunnars väl och ve.
1967 köpte han Grängsjö gamla nedlagda skola som kom att bli ett centrum för konstnären. Varje år under mer än trettio års tid hade han utställningar i den ena skolsalen och ateljé i den andra. Folk kom och såg hans konst och förundrades. Han startade konstkurser i kommunen, var aktiv i samhället och samtidigt oerhört produktiv. Sommaren 1978 träffades Gunnar och Else Nyström när hon kom till Grängsjö för att titta på konst och de blev ett par, gifte sig så småningom. Tillsammans med Else köpte de Fågelsjös gamla Folkets husoch senare också Vattlångs gamla skola. Han tyckte om att ha tre av allt och varför inte, om man kunde, tre gamla skolor. De samlade på allt, böcker, textilier, leksaker, prylar som lockade ögat. En välbekant syn var Gunnar och Else med sina shoppingvagnar.
Under femtio års skapande förändrades Greibers måleri i motiv och stil. Ändå kan man konstatera att den sammanhängande tråden som spänner över tidsvalvet och de tusentals verken var hans förhållande till Färgen. Färgerna var det allra väsentligaste för honom, att använda de starka pigmenten i sitt måleri var som en helig handling för Gunnar Greiber.
Gunnar Greiber dog 2011, 92 år gammal, och Else Nyström-Greiber 2016. I deras gemensamma testamente doneras Gunnars kvarvarande konst till Nordanstigs kommun tillsammans med medel för ”främjandet av konsten och det konstnärliga arbetet inom Nordanstigs kommun.”
En ovanlig donation till en mindre kommun i Färgens och Konstens tecken av en konstnär som satte sin prägel på en bygd under ett halvt sekel.
Jöran Österman